"Flickor behöva ej arbeta" – Det är ord som ständigt återkommer i Ebbas huvud. Det är konsul Westers ord, men hade lika gärna kunna varit vems som helst i rikemansdotterns Ebbas närhet. Ebba är duktig i skolan, läxläsningen klarar hon utan större ansträngning och efter skolan ägnar hon sig åt språklektioner, ridning, skridskoåkning och andra aktiviteter för att fylla sina vakna timmar. I andras ögon anses hon på alla sätt och vis vara lyckligt lottad.Trots det lider den tjugoettåriga Ebba av förlamande melankoli. Den verkar dessutom bli värre och värre för varje år. Någonting saknas, men vad? Varför skänker inte ett liv fyllt av glädjeämnen henne någon genuin lycka?-