Bröllopsdagen blev precis så fantastisk som Kristin hade drömt om, ändå gnager en oro inom henne. Minnen från hennes frikyrkouppväxt förföljer henne, minnen fyllda av skuld och ensamhet. 

Vera bearbetar en separation genom att skriva lyrik. Trots att känslorna ibland är som ett stort, mörkt hål vill hon inte bara trycka undan dem. Hon behöver sin sorg, behöver förstå sin längtan.

När en svår tragedi drabbar Kristins familj, korsas kvinnornas vägar och de blir varandras stöd i svåra livshändelser. Men tragedin driver också Kristin tillbaka till sin bakgrund: till kyrkan.

"Du kan få min glömda sång att gråta" är en finstämd berättelse om två kvinnors vänskap; om händelser, musik och ord som blir avgörande i sökande efter identitet och livsväg.

Bokens titel är hämtad från Höstkänning, en visa av Ola Magnell.