"Nu var han ensam, utan kamrater och pansar. Därute i skogen, bortom den blåglänsande snön kom de som ville åt honom. Alla broar var brända. Det fanns ingen återvändo längre."En man ser på månen genom ett trasigt fönster och kramar sitt tunga vapen. Han vet att det är män i skogen runtom huset som är på väg för att "ta hand" om honom, men han tänker inte låta det ske. Mannen tänker tillbaka på sitt liv och sina erfarenheter. Han minns när han har gick på jägarskolan i Norrland och hur han därefter skickades till Tuzla i tjänst. Han tänker på hur han inte kan lita på någon, och han drar sig till minnes då han hamnade mitt i skottlinjen. Så plötsligt hör han något. De är här! Vad händer om han gör motstånd? Och vad händer om han överlever? Han tänker inte låta dem få tag på honom levande.-