Nederlaget vid Poltava var början på slutet för Sverige som stormakt. När den svenska och den ryska armén drabbade samman den 28 juni 1709 hade det stora nordiska kriget pågått i nio år. Fram till dess hade de svenskarna varit framgångsrika. Men vid Poltava, i nuvarande Ukraina, gick allt fel: de ryska styrkorna var överlägsna, överraskningsmomentet gick om intet och ordergivningen var oklar. Över hälften av de svenska ryttarna och fotsoldaterna förlorades. Resten av den svenska fältarmén hamnade i rysk fångenskap, och en stor del av dem skulle aldrig återvända hem. Snart låg den svenska stormakten i dödsryckningar.

Historikern Olle Larsson berättar om upptakten till det avgörande fältslaget som skulle bli ett av Sveriges värsta militära nederlag. Katastrofen vid Poltava skulle bli en vändpunkt med långtgående konsekvenser.