David mot Goliat är det avsnitt i Moseböckerna som bäst representerar människans värld: en ständig maktkamp. Om bibeltexten är optimistisk när det gäller att ge en bonde segern, verkar det som om "Gud är död". Social rättvisa är en illusion, de stora vinner alltid över de små, de fattiga förlorar mot de rika, och så fortsätter världen. Att resa ett manifest för att hedra alla förlorare i samhället innebär inte att man tar upp den kamp som Marx förde, genom att uppmana proletariatet till revolt. I själva verket tas problemet här i motsatt riktning genom att man lägger fram en text som hyllar liberalismen, den enda doktrin som garanterar att alla kan ta sig ur sitt utgångsläge tack vare sin arbetskraft. Bör vi då uppmärksamma varje "ondskefullt geni" som försäkrar oss om att han genom sin karisma vill de lägre klassernas bästa?