I "Livstycken eller Att fästa trådar" knyter Kerstin Bergström an till de tidigare självbiografiska romanerna och gestaltar den långa resan från livshat till livstro. Bergström blickar tillbaka på livet som varit, som blev mycket längre och rikare än hon möjligen trodde, men också fyllt av mörker och strider. Hon skriver för människorna som fanns där med henne genom livet, som nästan alla är borta, och för vindarnas hus där hon formades som skrivande person. För livet. Livet som formade henne till den hon är, den som bara måste berätta den här historien. -