Jag ville bli ishockeyspelare men min pappa ville att jag skulle bli läkare. Som forskande öron-näsa-halsläkare på Malmö Allmänna sjukhus drabbades jag av akademiskt mygel när professorer gjorde upp om forskningsansökningar. Konflikten slutade med insjuknande i en reaktiv psykos. Min utbildning till öronkirurg och hörselspecialist fortsatte men händelsen satte djupa spår. Under ett år som öronläkare i inbördeskrigets Angola upplevde jag ett försök till marxistisk revolution i ett samhälle i sönderfall. Jag blev överläkare med ansvar för öronkirurg och audiologi i Malmö men när klinikens akademiska status hotades fortsatte jag som öronläkare i Trelleborg och privatläkare i Höllviken. Resor till Kenya, Brasilien och åter till Angola ledde till forskning som belyst kroniska öronsjukdomars utbredning i fattigdomen. På ålderns höst är det dags att reflektera över hur läkarlivet påverkats av kärleksrelationer, familjeförhållanden och sjukvårdspolitiska erfarenheter.