"Han var ensam i kupén. Ensam kanske i hela tåget, han hade inte sett till någon annan. Tåg reste man på egen risk, och få fick tillstånd att resa, att överhuvudtaget resa. Vart skulle man för övrigt bege sig? Och varför? Statsmännen flög, lät sig aldrig ses. Landskapet utanför städerna var få förunnat att se, ens genom dess röda hinnor."Ka har blivit en gammal man. Rynkorna och det långa vita skägget får honom att sticka ut. Han vet att polisen ser honom, när han lämnar tåget med de röda strålskyddsfönstren. Och de har goda skäl att vara uppmärksamma. Snart kommer nämligen Ka träffa människor, vars världsbild går stick i stäv med den teknokratiska Statens. Människor, som vill ha en förändring. De har väntat på honom. Längtat, till och med. Men kommer han kunna leva upp till deras förväntningar? Och vad ska Staten ta sig till, när de inser vad som är på väg att hända? -