Om man inte kan lita på sig själv, vem kan man då lita på? Cass har det svårt efter kvällen när hon, mitt under ett skyfall, på en vindlande liten skogsväg såg bilen i skogen och kvinnan som satt i bilen – kvinnan som blev dödad. Hon har försökt slå bort tankarna på brottet, för vad kunde hon egentligen ha gjort? Det är farligt att vara där under ett oväder. Hennes man skulle bli ursinnig om han fick veta att hon bröt sitt löfte att inte ta den genvägen hem. Och hon skulle antagligen själv ha blivit skadad om hon hade stannat. Men sedan dess har hon glömt så många saker: var hon ställde bilen, om hon har tagit sina tabletter, koden till larmet i huset, varför hon beställde en barnvagn när hon inte har något barn. Det enda hon inte kan glömma är kvinnan, kvinnan som hon kanske kunde ha räddat, och de fruktansvärda, tärande skuldkänslorna. Eller telefonsamtalen där ingen säger något eller känslan av att någon iakttar henne ...