"Som den fresterska hon var, visste hon precis vad hon skulle göra för att få honom ur balans. Nu ställde hon sig på tå och kysste honom i mungipan med sina mjuka, härliga läppar."En dag var hon plötsligt bara där, solgudinnan som Max kallade henne. Hon låg och solade fullt synlig för alla på innergården så fort solen vågade sig fram och i flera månader har Max trånat efter henne. Så en dag i augusti, när Max är distraherad av hennes skönhet, sliter sig hunden Sam ur hans grepp och biter tag i hennes tidning. Max är säker på att hon kommer bli arg men istället ger hon honom ett strålande leende.-