"Det höftlånga håret svajade runt de unga, fasta brösten. Hon smekte dem med en hand medan hon dansade." Älvan hade sprungit långt för att träffa henne, men det var först nu han tappade andan. Så fin hon var, så fullkomlig i naturens glöd. Tyst kom han ut från sitt gömställe. Han var bara en knapp meter bort nu. Flöjterna slutade spela, och hon stannade mitt i dansen. Hon blev stående som att hon träffats av blixten när hon såg honom, och han såg henne. Hon tog ett djupt andetag. Men de två är inte de enda varelserna som känner åtrån som hänger i luften och snart får de sällskap av andra som vill vara med ...-