"I vänthallen satt hon nu rastlöst på ett träsäte och hoppades att hennes darrande upphetsning inte kunde ses. Men det kändes som att alla tittade. Män och kvinnor gav henne blickar som kändes som nålstick mot huden och gav näring till flammorna som växte i kroppen från en plats mellan hennes korslagda ben. Jag kunde inte låta bli att ta på mig själv. Handen gled över tyget, och den spänning som uppstod mellan handen, tyget och huden under kjolen fick håren att resa sig över hela kroppen. Först på magen. Sedan upp över brösten och ned över låren. Hon försökte låtsas som att hon slätade kjolen, och hon gömde sig bakom en stor tidning. Ändå kände hon hans blick på sig. Han stod på perrongen. Genom fönstret såg han att alla hennes muskler spändes, och när konduktören blåste i visselpipan hoppade han på tåget i sista stund... Konduktören..."Läs även "Ät hälsosamt". -