Huvudpersonen Sebastian Holgersson arbetar som chef i den psykiatriska öppenvården sedan över trettio år, precis som författaren Christer Johansson. Han har funderingar kring både chefskap och vården de utför. Eftersom han är kritisk tar han en rad initiativ för att berika livet för de som lever med psykiska problem. Han har alltid känt sig mer bekväm bland patienterna än med personalen. För en chef är det både en tillgång och ett problem. Sebastian ställer frågan till både patienter och personal: Vad längtar du efter? Och så ser han vad de tillsammans kan förändra. Men Sebastian får hybris, han går för långt och flyr då hals över huvud till en fäbod i Dalarna. Där vaknar han upp och börjar ana vad han ställt till med på jobbet. Han frågar sig själv: Är det möjligt att hoppas på en framtid även för mig? Är chefen galen?