En vinterdag i januari lämnar Lova Stockholm för att åka till Nya Zeeland och vara borta i ett år. Hon är sexton år och har allt uträknat. Det är nu livet börjar! När hon kommer hem ska hon bli författare och vara ihop med David Brink. Först ska hon bara bli av med oskulden och uppleva saker som hon sen ska skriva om. Det är planen. Men Nya Zeeland är inte alls som Lova drömt om. Hon hamnar på en farm långt ute på landsbygden utan möjlighet att ta sig någonstans på egen hand, utom med skolbussen. Värdmamman Karen är ensamstående med tre barn och 220 kor, och de bor i något som mest liknar en gul skokartong. Veckorna går och varje dag är den andra lik, tiden står liksom stilla. Långsamt börjar paniken krypa i Lova; hon måste komma därifrån, men hur?