Finns det en mall för hur man ska vara när man är tjugosju år gammal? När Embla Eriksson blickar tillbaka, trettio år senare, ser hon den sviktande självkänslan och de brustna drömmarna. Hur viktigt det var att få likes på Instagram och hur hon vantrivdes på det där trista, enformiga jobbet. Men framförallt kommer hon ihåg vännerna. Tjejgänget, som alltid hade åstadkommit betydligt mer i livet. Sanna, Fanny och överklassbruden Louise. Visst kan man bli förbannad på att alla andra har det så lätt? Det är väl inte så konstigt? Kanske hade hon inte behövt vara så rädd för att aldrig bli något. För det blev hon. Men det visste hon ju inte då... -