"Dahlman, Dahlman, Dahlman, det hade hon hetat i hela sitt liv. Född Dahlman, uppväxt Dahlman, levt som Dahlman ända tills... Hennes mun öppnade sig till en oförstående grimas. Så tog hon sig för pannan och mumlade:– Herregud! Jag är ju gift!"När Viveka vaknar på på ett privatsjukhus i Saltsjöbaden har hon först svårt att minnas vad som hänt. Hon kommer ihåg att hon varit i Köpenhamn - sedan blir det svart. Med lite hjälp inser hon snart att hon precis gift sig när olyckan inträffade och bröllopet minns hon alldeles tydligt. Men när hennes make kommer till sjukhuset ser hon inget annat än en främling. Det kan inte vara mannen hon gift sig med - hon har ju aldrig sett honom tidigare! Allt hon känner inför personen framför sig är avsky. Vart har hennes älskade Björn tagit vägen? -