Slagets segrare är ofta den armé som har antingen flest soldater eller bäst vapen. Båda fördelarna kan dock uppvägas av en kallblodig manöver. Det visste både Alexander den store och Napoleon Bonaparte. Kallblodighet var även den ryske generalen Zjukovs styrka i slaget vid Kursk 1943. Visserligen var ryssarna flest, men de tyska Tiger- och Pantherstridsvagnarna var överlägsna de ryska stridsvagnarna med avseende på både skottvidd och pansar. Zjukov förskansade sig därför bakom minor och taggtråd och lät tyskarna anfalla. Först när tyskarna var utmattade slog han till. Svärmar av ryska stridsvagnar angrep i hög fart de tyska linjerna. Tyskarna överrumplades, och snart var ryssarna igenom. Efter ett blodbad, då pansarbesättningarna till slut slogs man mot man, drog tyskarna sig tillbaka och gav upp initiativet på östfronten."Slagfältets största triumfer" presenterar en rad dramer, där taktisk briljans och djärvhet förändrat krigets gång.-