Tidpunkten var perfekt. När de första korsfararna med påvens välsignelse år 1096 gav sig av mot Heliga landet var den muslimska världen splittrad av inre strider, och de europeiska riddarna kunde obehindrat avancera österut. Seger följde på seger, och 1099 intog de kristna Jerusalem. Som i ett blodrus gick de från hus till hus och dödade muslimska män, kvinnor och barn. Den muslimska världen var förlamad av chock, och kaliferna ropade efter hämnd. Korsriddarna hade dock ett hårt grepp om makten i Heliga landet och befäste den med ett nätverk av stora borgar.Först 100 år senare enades kaliferna under en stark härförare. Saladin demonstrerade sin överlägsenhet i ökenkrig i slaget vid Hattin och befäste sin position genom att år 1187 erövra Jerusalem. De följande 100 åren böljade striderna fram och tillbaka, men när osmanska styrkor 1453 intog Konstantinopel var det slut med Bysantinska riket och med de kristnas frammarsch i öst.-