Kristian Lundbergs nya diktsamling låter det politiska och privata mötas i en dikt om flyktingförvar och deportering. Förvaret, Åstorp En människas kropp är hela tiden i rörelse, till slut bara in mot sig själv, dörr efter dörr slås upp, gränser passeras, skändas, och vi når en nollpunkt En vän dör. Verkligheten blir då också i ett enda ögonblick kristallklar. Och frågan kommer direkt: vad är en människa? Vilken plats får vi ta? Detta är en dikt där människan blir större än de fiktiva gränser som skiljer oss åt.