Hur kommer det sig att det vanligtvis tämligen gråtrista och vardagslunkande svenska samhället kan framstå som så dramatiskt, färgstarkt och sensationellt när vi tar del av det i medial förpackning? Journalistiken är en del av upplevelseindustrin, där en av de viktigaste drivkrafterna är att inte tappa publikens intresse. Medierna mörklägger inte, däremot färglägger de. För att dramatisera och locka till sig publik. Det är medielogiken, dumbom! Medierävarna Staffan Dopping och Stig-Björn Ljunggren hävdar att den "mediala verkligheten" närmast tvångsmässigt skiljer sig från den "verkliga verkligheten". Även om medierna generellt inte sprider lögner, är det rimligt för mediekonsumenter att utgå från att det som sägs i tidningsartiklar och på tv inte är helt sant. Vi bör göra som bra journalister gör: söka flera oberoende källor innan vi tror på något.