Vi skriver den 7 juli 1994, en skön sommardag, klockan är ungefär en kvart i åtta på morgonen när en högre tjänsteman vid Metropolitan Polisens civila avdelning lämnar sitt förnämliga hem i New Malden i grevskapet Surrey och som vanligt promenerar till den lokala järnvägsstationen. Där tar han tåget mot Waterloo stationen i London, en resa på cirka tjugo minuter. Det tar honom ytterligare tio minuter att gå från stationen över Westminister Bridge och förbi parlamentet till hans kontor vid Bessborough Street. Här ligger nämligen Metropolitanpolisens finansavdelning, ansvarig för alla sorters transaktioner som berör Scotland Yards årliga budget på 200 miljoner pund. Det som skulle nystas upp visar sig vara det största bedrägeriet som skett inom Scotland Yards 168-åriga historia.