Offentligheten är rättsväsendet livsluft. Så uttryckte en av våra mest namnkunniga domare, ordförande i Högsta domstolen, sin åsikt om behovet av insyn i de rättsvårdande organens verksamhet i vårt samhälle. Utan en sådan insyn kan rättsskipningen i en demokrati inte fungera på rätt sätt. Framför allt gäller detta polisväsendet, rättssamhällets yttersta spjutspets. På dess befattningshavare har samhället lagt en rad uppgifter och befogenheter av speciellt slag, vilkas blotta existens men framför allt tillämpning inbjuder till kontroverser eftersom de innebär ingrepp i den personliga integriteten och friheten för den enskilde medborgaren. Samtidigt har polisen att tillvarata den enskildes säkerhet till liv och lem och egendom, att skydda hans integritet gentemot angrepp från andra medborgares sida. Därför innebär polisens uppgifter och verksamhet idag ofta en svår balansgång mellan kravet på en förnuftig tillämpning av gällande lagar, skydd och rättssäkerhet åt den förfördelade och en rättvis och av medmänsklighet präglad behandling av lagöverträdaren.