Idyller är inte eviga. Saker och ting kan inträffa som stör friden och samtidigt avslöjas de människor som utåt sett levt i perfekt harmoni. När deras verkliga jag avslöjas krossas den bild som kanske omvärlden gjort sig av idyllen. Helheten förändras till en annan verklighet — eller till en vrångbild? Var detta vad som skedde i samband med mordförsök och självmord i Lojo 1935? Förändrades någon på orten, där invånarna påstods vara lika vänliga och hjälpsamma som naturen själv i sin fulländning? Kanske detta var möjligt — eller var det inte?