"När så mor lämnade far och mig fick jag ta över sysslor som en vuxen kvinna vanligen ansvarar för, och jag fick lära mig sköta fyren. Nu när far börjar glömma är det jag som tänder och släcker och gör anteckningar i dagboken. Jag skriver med fars handstil, ingen vet om det. Radiosändaren passar jag också, det har jag gjort sedan vi fick hit den. De där ute är vana vid att höra min röst."Havet för människor samman och isär, ger och tar liv. I fyren på Saltklippan finns Sara, en ung lärarinna som tagit över faderns fyrvaktaransvar. Sent en kväll hör hon ett anrop på radion, som väcker hennes intresse. Hon söker runt bland frekvenserna för att höra vad den ung mannen säger, men finner inte rösten igen. Varje kväll börjar hon söka bland radiovågorna efter den unga man som gjort anropet. Rösten påminner henne om någon hon en gång känt, men förlorat. Plötsligt väcks hopp och längtan, om att återse någon som ödet för länge sedan skilt henne från.-