Lasse Strömstedt satt första gången inne 1955. Då var han en ganska ordinär småbrottsling, utan några ambitioner att göra något anmärkningsvärt av sitt liv utöver att låta dagarna gå. När han åkte in igen 1960 hade knarket blivit en viktig del av hans liv. För att få ihop några sura slantar till att köpa droger tvingades han till att genomföra spektakulärt dumma brott. Till exempel att, påtänd och i tron om att vara osynlig, krossa ett skyltfönster till en juvelbutik mitt på ljusa dagen. Resorna in och ut ur finkan blev en lärorik period för författaren. Här lärde han känna många intressanta karaktärer – små som stora brottslingar – och fick flera viktiga lektioner i hur det är att vara människa. -