"Brännvinet hör till Sveriges klimat. Det är nyttigt för den arbetssamme mannen vars lemmar duvna av trötthet och vars hårlockar droppa av svett, nödvändigt för den som med svag föda, med underhåll av potatis och salt måste anstränga sina krafter för att åt hustru och barn anskaffa denna magra spis. Och varför neka den arbetande klassen några muntra stunder? Man säger att brännvinet är naturvidrigt. Det är ett misstag, Jag har sett barn fika därefter". Så uttryckte sig en präst vid 1817-1818 års riksdag, i en tid då svensken söp som aldrig förr. Och nog kan man säga att brännvinet "hör till Sveriges klimat", för ingen annan vara har gett upphov till så många lagparagrafer som just brännvinet. Allt sedan 1400-talet då brännvinet börjar bli känt hos oss - då i samband med kruttillverkning - och fram genom århundradena, har brännvinet varit föremål för ett myller av lagar och förordningar. I Nordisk kriminalkrönika berättar poliser själva om sina mest uppmärksammade, omskakande, och svåra fall.