Oneirine skildrar en mans resa från en kvinna i det förgångna till samma kvinna i det närvarande. Romanens förlopp ryms inom huvudpersonens veckolånga resa från minnets avlägsna gränstrakter till nuets mer påtagliga vistelseort. Det är ett hemligt, privat uppbrott, som ska förändra och förnya hela hans medelålders tillvaro. Han har äntligen beslutat att återvända till sin stora ungdomskärlek. Med en svindlande skicklig teknik, som tagit intryck från den moderna romankonstens vägröjare och som valt surrealismens stolta ”Poesin måste skapas av alla och inte av en enda” till ledstjärna, låter debutanten Fabian Kastner romanhandlingen alltmedan den modifieras saxa mellan olika berättelseplan: i det förflutna, i nuet, i framtiden och med starka déjà vu-upplevelser till följd.