Carola Hansson har gjort sig känd som en författare med förmågan att förena tyngd med lätthet, att i djärva romanbyggen behandla existentiella frågor med hjälp av ett poetiskt och atmosfärikt språk. Hon har en bakgrund som slavist med en avhandling om tidig rysk modernism, och hennes stora roman Andrej (1994) växte fram ur en djupdykning i den berömda ryska familjen Tolstojs öden. Året efter utgivningen av romanen om Leo Tolstojs son fick Carola Hansson ett oväntat brev från Andrejs sonson i Moskva. Med brevet följde en tidningsartikel, en dödsruna över dennes far Ilja Tolstoj, som dittills varit nästan okänd för henne. Artikeln fyllde henne inte bara med en överraskande känsla av förlust och sorg utan också med en mängd frågor. Varför hade sonen sänt henne dödsrunan? Och vad kunde han själv tänkas känna till om den far han förlorade vid tre års ålder? En rad osannolika tillfälligheter gör att hon ett år senare är i färd med att följa Iljas dramatiska levnadsöde, från tjugotalets turbulens i Sovjet till den livslånga exilen i USA bland den amerikanska överklassen. Ilja är en karismatisk äventyrare som bär på det tunga tolstojska arvet att leva i gränslandet mellan fiktion och verklighet, och Carola Hanssons utforskning för henne in i de mest häpnadsväckande historier – om alltifrån inspelningen av en vildmarksfilm bland nordamerikanska indianer till en spektakulär expedition till Dalai Lamas Tibet. Händelser i hennes eget liv blir samtidigt del av berättelsen, och genom allt löper hennes obrutet starka känsla för exilens villkor och för våra möjligheter att själva forma våra liv.