De sju romanerna i Agnes von Krusenstjernas serie om fröknarna von Pahlen kritiserades häftigt när de kom ut på 30-talet för angrepp mot familjen och den konventionella sexualmoralen. Men det var en del kritiker som förstod vad hon försökte göra. Så här kunde det låta: "En bättre kännare av kvinnors känsloliv är inte lätt att finna!" Länstidningen 1931

"Intet för allt för unga flickor!" Östersundsposten, 1930

"Säkert skall den chockera och skrämma hela kolonier av avmätta kälkborgare..." Sven Stolpe, Fönstret 1930

"Ett suveränt behärskande av ämnen som aldrig förr behandlats så ingående i svensk litteratur." Sydsvenska Dagbladet 1931

"...men nalkas man dagen och dess människor, vilket Krusenstjerna oförskräckt gör, si det är tabu: dit får ingen näsa stickas!" Arbetar-Bladet 1934

Som skildrare av den förtärande passionen, utifrån den tiden och miljön ur kvinnans perspektiv, har Agnes von Krusenstjerna inget motstycke i svensk litteratur. Ett intressant stycke kulturhistoria. I sjätte delen av, Bröllop på Ekered, inträder de två tjänsteflickorna Agda och Frideborg i det äkta ståndet.

I serien om systrarna von Phalen ingår: Den blå rullgardinen I, Kvinnogatan II, Höstens skuggor III, Porten vid Johannes IV, Älskande par V, Bröllop på Ekered VI och del sju Av samma blod.