Äppelkänslan = saknad + stark kärlek

Det börjar så bra, en ledig dag med spel, äpplen och kex. Sen blir det kaffe och mys i soffan. Det är underbart att bli kittlad, att bara få vara tillsammans. Men från ingenstans kommer "läggdags" och plötsligt tar ilskan över, den mysiga lekstunden förvandlas till bråk. Varför blev det så här? Hur kan man bli så arg när man precis haft det så bra?

Ingen kan som Emma och Lisen Adbåge skildra starka känslostormar, dumma bråk men också känslan i att få landa i en mjuk famn när ilskan lagt sig.