Malin Kivelä närmar sig de femtio, barnen har blivit stora och hon som aldrig skulle ha något husdjur faller till föga och skaffar sig en katt. Hon funderar över vad vi människor gör med kunskapen om hur vi bör leva för att själva må bättre och framför allt hur vi ska leva för att den enda jord vi har ska må bättre. Hon vill närmare naturen. I nattlampans sken, beväpnad med popcorn plöjer hon litteratur om vildmännen, hon hittar den polska biologen Simona Kossak och den kontroversiella ekofilosofen Donna Haraway. Men naturen är inte bara romantisk vildmark och utrotningshotade djurarter, den är också destruktiv förödelse i den egna kroppen. Ångesten över sjukdomssvar driver henne mot havet och surfingen; att lära sig att kapitulera inför naturkrafterna, att själv utgöra ett stycke natur. Och samtidigt utstå vådan av att alltid vilja vara bäst.