I panoramat över 1900-talets fysik och filosofi framstår David Bohm som en ledande gestalt, kapabel att överskrida gränserna mellan vetenskap och andlighet. Hans idéer om implicit ordning och holografi har inte bara påverkat kvantfysiken, utan också öppnat nya vägar för samtida filosofiskt tänkande.

Bohm föddes 1917 i Wilkes-Barre, Pennsylvania, i en familj med judiskt ursprung. Bohm växte upp i en tid som präglades av globala konflikter och politisk oro - tänk bara på den stora depressionen och andra världskriget - och utvecklade en omättlig nyfikenhet på världen omkring sig. Han doktorerade under Robert Oppenheimer vid University of Berkeley.

I den vetenskapliga revolution som präglade kvantfysiken under 1930- och 1940-talen blomstrade teorier som utmanade den mänskliga intuitionen. Men medan många fysiker ägnade sig åt komplicerade matematiska strukturer, fokuserade Bohm på en enkel men djupgående idé: den om en "implicit ordning". I motsats till "explicit ordning", som representerar den uppenbara, observerbara verkligheten, hänvisar implicit ordning till en djupare nivå av verkligheten, en slags underliggande ordning som förbinder allt som existerar.

Denna idé liknar uråldriga begrepp i filosofiska och andliga traditioner, som taoismens Tao eller hinduismens Advaita Vedanta, som antyder en slags grundläggande enhet mellan alla ting. Bohm hävdade att vår uppfattning av verkligheten är begränsad och att vetenskapen bör försöka utforska dolda dimensioner för att nå en mer fullständig förståelse av universum.

Bohm utarbetade inte bara vetenskapliga teorier; hans önskan om en öppen och uppriktig dialog ledde honom till att samarbeta med personer som filosofen Jiddu Krishnamurti, med vilken han hade ett långt och fruktbart intellektuellt utbyte.

En av Bohms mest minnesvärda fraser finns kvar:

"Vår syn på världen störs av fragmenteringen mellan saker och ting och mellan oss och det vi observerar".

Detta uttalande sammanfattar perfekt hans övertygelse om att det var nödvändigt att anta ett integrativt och holistiskt synsätt för att verkligen förstå verkligheten.

Även om Bohm var djupt rotad i vetenskapen sträckte sig hans vision långt bortom laboratoriets gränser. I "The Wholeness and the Implicate Order", ett av hans mest kända verk, som publicerades första gången 1980, lade Bohm fram sina idéer om den implicita ordningen och verklighetens natur. I boken skriver han bland annat

"Hologrammet är ett exempel på hur varje del innehåller helheten. Varje bit information är underförstådd i varje del och delarna är beroende av varandra".

David Bohms liv och verk inbjuder oss att utforska inte bara fysikens lagar, utan också de djupare sambanden mellan vetenskap, filosofi och andlighet.

De "epigrafiska" definitionerna av hans mänskliga resa kan sammanfattas i dessa termer:

En tänkare bortom gränser: Bohm utforskade vad som låg bortom vetenskapens accepterade gränser och rörde sig in på filosofins och metafysikens område.

Helhetens fysiker: Han trodde på en holistisk syn på universum, där allt hänger ihop, vilket uttrycks i hans teori om implicit ordning.

En vetenskapens rebell: Hans idéer, som ofta gick stick i stäv med den dominerande uppfattningen i hans samtid, speglade en självständig och innovativ anda.

En sökare av grundläggande enhet: Bohm strävade efter att upptäcka den dolda enhet som ligger till grund för fenomenvärlden.

En pionjär för dialog och en ny humanism: Bohm var inte bara vetenskapsman, han förespråkade också "den bohmska dialogen" som en metod för att övervinna kommunikationshinder och fragmenterat tänkande.

Dessa korta definitioner utgör en syntes...