Ingrid Anker växer upp i en av nödbostäderna i det ombyggda vattentornet på Kirseberg i Malmö. Där bor en brokig samling människor — hederliga och kriminella, stökiga och skötsamma — och det är inte många steg mellan himmel och helvete i de små lägenheterna. Hon blir vän för livet med Stella och med Olga som flytt från revolutionens Ryssland. Ingrid utbildar sig till servitris och får plats på restaurant Savoy. Där träffar hon en betydligt äldre man, som blir far till hennes barn. Men de flyttar inte ihop, utan Ingrid fortsätter att bo i vattentornet. Först när sonen är vuxen och mannen är död flyttar hon med vännerna Stella och Olga till den fina villan i Fridhem som hon ärvt av sin man.

Under åren har Ingrid utvecklat ett särskilt sinne för liv och död; hon kan ofta känna i förväg vad som ska ske. Och på ålderns höst tar hon kontakt med en författare som har haft liknande upplevelser. Han var kamrat med Stellas son John och de har mötts många år tidigare. Ingrid Ankers och hans liv blir till två linser som glider över, under och i varandra.

I romanen Fantastiska kvinnor i vattentornet är Björn Ranelid tillbaka med en berättelse från det Malmö han älskar och har lärt sina läsare att älska. Det är ett vittnesmål som tänjer på gränserna för vad naturvetenskapen kan förstå.