Göran Greider var ingen hundmänniska. Sedan kom Stina in i hans liv. De blev oskiljaktiga vänner - där Göran var, var Stina. Det är alltså en självklarhet att hunden inte bara är människans bästa vän, utan att också människan är hundens. De som har haft förmånen att träffa Stina och Göran tillsammans vet att det stämmer, en trognare kompis än honom kunde inte Stina skaffa sig. Detta syntes också när hon dog och Göran skrev om sin förlust. Här framkom vad Stina betytt som promenadsällskap, vän och nyfiken betraktare av världen, hur hennes blick och vaksamhet också blev hans. Boken, som är en djupdykning i denna kärlek och hur den trevande tog sin start, med Görans misstänksamhet och Stinas förbehållslösa kärlek. Men detta är inte bara en bok om dessa två varelser, det är också ett försök att förstå varför hunden är så viktig för människan, vad det är människan ser i hunden, vilka behov denna domesticerade varg fyller för oss och på vilket sätt vi har nytta av den. Göran Greider går i "Stinas bästa vän: En hundägares glädje och sorg och förundran" tillbaka i historien och ser hur mänskligheten har vuxit ihop med hunden, han läser filosofen Martha Nussbaums "Rättvisa åt djuren" och Homeros "Odyssén" och förstår djupet av förbindelsen mellan hund och människa – men han ser också klassproblem, orättvisor och dyra veterinärfakturor. Göran Greider har i denna lilla kärleksskrift kommit otroligt nära sin egen hund, Stina, men därmed också funnit ett slags gemensamt svar på frågan: Varför älskar vi våra hundar?