Först stiftar vi bekantskap med Mieron, en liten by som ligger i hjärtat av Sápmi, på Finnmarksvidden, omgiven av skogar, fjäll och vattendrag. Bokens första hälft utgörs av ett slags landskapsmåleri, gestaltat i naturlyriska poem. Sedan följer porträttet av ett barn, som åldras i förtid, ett barn som vandrar omkring med sin målarlåda, under armen, i sitt eget personliga utanförskap och drömmer om att bli konstnär. Men hur bli något man redan är? Hur avbilda ett landskap som redan är fulländat i sig självt? Kan det finnas något högre nöje än ett liv i avskildhet och trösten i att fördjupa sig i konsten?