Originalspråk Engelska - Översättning AI
Akkadiamotorerna brummade med en låg, jämn vibration när fartyget närmade sig kanten av Skuggans vagga. Utsikten från bron var oroande – en virvlande massa av mörker och avlägsna, flimrande ljus som trotsade universums naturliga ordning. Det var som om verklighetens lagar hade böjts, vridits till något nästan oigenkännligt. Linda stod i mitten av bron med blicken fäst på utsikten framför sig. Besättningen runt henne arbetade med en tyst intensitet, var och en av dem var medvetna om allvaret i situationen. De gav sig ut i det okända, till en plats där till och med den mest avancerade tekniken kunde svika dem. J'Ska flyttade sig till Lindas sida, hennes uttryck lugnt men allvarligt. "Vi går in i Vaggans yttre gräns", rapporterade hon. "Sensorer plockar upp konstiga avläsningar - gravitationsavvikelser, energifluktuationer. Det liknar ingenting vi har stött på tidigare." Linda nickade medan hennes sinne bearbetade informationen. "Förbered fartyget för alla händelser. Vi vet inte vad vi kommer att hitta där inne, men vi måste vara redo för vad som helst." Betas röst sprakade genom kommunikationerna, hennes ton var brådskande. "Linda, jag har isolerat kärnans energisignatur. Det guidar oss djupare in i vaggan, men signalen fluktuerar. Det är som om något försöker störa det." Linda tittade på displayen och noterade de skiftande energimönstren. "Kan du stabilisera det?" "Jag jobbar på det", svarade Beta. "Men störningen är stark. Det är nästan som om själva vaggan lever och motsätter sig vår närvaro." K'Tarus, som stod nära den taktiska konsolen, stramade sitt grepp om sitt vapen. Hans instinkter, finslipade genom århundraden av strid, berättade för honom att faran var nära. "Vi måste gå fram med försiktighet. Vaggan är inte bara en plats – det är en kraft, en som kanske inte välkomnar vårt intrång." Linda mötte hans blick och uppskattade hans vaksamhet. "Instämmer. Men vi har inget val. Ursprunget till viruset finns i vaggan, och vi måste hitta det om vi ska stoppa det." Skeppet ryste när det korsade djupare in i vaggans inflytande, själva rymden verkade ringla runt dem. Besättningen utbytte oroliga blickar, men de förblev fokuserade, deras beslutsamhet orörd. När de tog sig vidare verkade mörkret utanför växa sig tjockare, ljusen på avstånd mer oberäkneliga. Skuggans vagga levde upp till sitt namn – en plats där gränserna mellan verklighet och illusion suddas ut, där uråldriga hemligheter låg gömda i tomrummet. Plötsligt flimrade fartygets ljus och ett lågt, kusligt brum resonerade genom skrovet. Lindas hjärta hoppade över ett slag när hon insåg att de inte var ensamma. Vaggan hade lagt märke till dem. "Beta," ropade Linda med en stadig röst. "Vad händer?" Betas röst kom fram, ansträngd men kontrollerad. – Vi möter något slags motstånd. Det är som att vaggan försöker trycka ut oss, att avvisa vår närvaro. Jag omdirigerar makten till sköldarna, men vad detta än är så är det kraftfullt." J'Ska steg närmare konsolen, med fingrarna flygande över reglagen. "Jag upptäcker energisignaturer - flera källor som omger oss. De rör sig, men inte i något mönster jag känner igen." Linda kände hur en kyla rann längs ryggraden. "Kan du identifiera dem?" "Inte än," svarade J'Ska och frustrationen kom in i hennes röst. "De är... svårfångade, växlar in och ut ur våra sensorer. Det är nästan som att de inte är helt i vår dimension." K'Tarus, alltid vaksam, steg fram. "Förbered dig på potentiell kontakt. Vi vet inte om de är fientliga, men vi måste vara redo." Besättningen stärkte sig när fartygets ljus flimrade igen, surret blev högre, mer enträget. The Cradle of Shadows levde med energi, en kaotisk...