Hunden Limax har massor av lurvig päls. Lurvet drar åt sig sånt som fastnar. En godisklubba som någon slängt på marken, lite trasseltråd, ett kolapapper. Det är inte klokt så smutsigt lurv kan bli efter en helt vanlig dag.

Limax lurv är en berättelse om lyckan i att få leka, och om att det inte är så farligt att bli smutsig.

BTJ ger boken betyget bra

"[...] Limax lurv handlar om hunden Limax som älskar att leka. Eftersom han är en hund är han inte särskilt brydd av atthans lurviga päls drar till sig väldigt mycket skräp när han leker. I början har han bara ett par löv i sin päls, ochi slutet är han en vandrande skräphög. Limax hussar tycker att det är dags att ge Limax ett bad och efter en delskrubbande tycker de att han börjar bli sig lik. Limax åtgärdar det dock snabbt genom att hoppa i en lerpöl.Ambitionen med berättelsen ska vara att skildra lyckan i att få leka och att det inte är så farligt att bli smutsig.[...] Södergårds illustrationer påminner lite om clipart, menbildspråket är tydligt, fartfyllt och humoristiskt. Alla som har känt en sprallig hund kan garanterat känna igensig i Limax framfart [...] Språket haren trevlig rytm och på det stora hela är detta en glad och trevlig berättelse."

Lektör Sofia Schöön, BTJ-häfte 12, 2024.