Trots att det gått sju år har Luke aldrig slutat sakna och älska sin hustru Megan, som försvann spårlöst en snöig vinternatt efter en lång tids depression. Efter sig lämnade hon inte bara honom, utan även deras två små barn, och sedan dess har Luke kämpat för att hantera tillvaron som ensamstående förälder.
När han får veta att Megan lever – i en närbelägen stad och under annat namn – utgår han från att hon övergav dem medvetet, utan att se tillbaka. Det är det värsta svek Luke kan tänka sig, men samtidigt har han äntligen fått en chans att bli rentvådd från misstankarna om att han ska ha mördat henne.
Tillbaka i familjens hus möter Megan gamla rädslor, men också gamla drömmar. Drömmen om familjen hon aldrig slutade älska, och om trädgården som hon aldrig hann anlägga. Men kanske är det inte för sent att plantera, vattna och vårda – och kanske kan mer än blommor spira på nytt ...