En mycket angelägen och ofta helst fascinerande berättelse." Sydsvenskan

"Läs den!" Dagen

"Deras berättelse är helt unik, därför att den är så mänsklig, så mellanmänsklig. /.../ Ingen plats för mig blir just därför berättelsen om en människas olycka. Ghazi representerar ingen och inget. Bara sig själv. Han är det nakna livet. /.../ Hans minnen behövs. Hans berättelser behövs. Han behövs." Expressen

"Wagners bok är tillgänglig och spännande folkbildning. /.../ boken insisterar på det nödvändiga i att förstå vad som ligger bakom en människas agerande. Och att medmänsklighet i vissa lägen måste gå före professionell etik." Göteborgs-Posten
"Intressant och välskriven." BTJ

"Jag når dig inte på telefon. Var är du?"
"Det vill du inte veta."
"Jo, det vill jag."
"Du kommer inte att tycka om det."
"Det kvittar. Du har lovat att alltid säga som det är. Även om du vet att jag inte tycker om det."
"Jag är i Islamiska staten."

Ghazi och Katia träffas i Oslo 2012. Han har tagit sig från Tunisien över Medelhavet och är i händerna på en knarklangare som slår och hotar honom. Katia är journalist och jobbar med en reportagebok om ensamkommande som försvinner. När boken är utgiven fortsätter de att hålla kontakten. De pratar om fotboll och om Ghazis pågående asylprocess. När han får sitt slutgiltiga avslag i Norge och ska sändas tillbaka till hemlandet blir tonen en annan. Istället för det senaste om Messi och Ronaldo skickar Ghazi Youtubelänkar med islamistisk proganda. Samtidigt växer sig IS allt starkare i Syrien och Irak.

I Ingen plats för mig får vi följa Ghazi under sju år, från det stillsamma livet hos mormor i Tunisien, via Sverige och Norge, till Syrien.