På botten av en kista, långt ner i katakomberna under ett mentalsjukhus i Frankrike, ligger Hugo Lavezzi och stirrar ut i mörkret. Han är beredd att slutligen dö för att äntligen få se sanningen som ska göra honom fri. Samtidigt står Lily Krusenstierna ensam i ett rum och önskar att hon aldrig hade blivit född. Andevärlden, som Swedenborg beskrev och som hon själv har upplevt, finns inte längre kvar hos henne. Vägledningen från andra sidan har tystnat. 

De vandrar sida vid sida, Lily och Hugo, nära men ändå så långt ifrån varandra. På en målarskola i 1800-talets Provence flätas deras öden samman. Båda förtärs av en längtan efter något större. Det måste finnas något mer. Varför denna tid på jorden, i en till synes sovande värld som de båda så ofta finner tom? Ingen av dem vet att det de söker närmar sig för varje dag som går och att det de söker, även söker dem.